Med stirrig blick ser jag att min sköna vardag är hotad

Jag pratade nyss med mor min i telefon, och nu sitter jag här och stirrar tomt framför mig. Samtalet, som var långt ifrån oväntat, rubbade ramen omkring min annars fasta tillvaro. Idag ska mamma och pappa flytta hem.

En kort bakgrundsbeskrivning kan nog vara på sin plats:

     Mina kära föräldrar flyttade ut till vår sommarstuga någon gång i början av juni. Detta lämnade mig ensam med en rymlig etagelägenhet i stan. Bortsett från några nätter då sis har sovit här, så har jag alltså haft en egen lägenhet (i alla fall har det känts så, även om jag hela tiden varit medveten om att det har varit tillfällig frihet).

     Det är med väldigt blandade känslor som jag accepterar att min tid som enda person här hemma verkar vara förbi. Å ena sidan är det ju för underbart att inte behöva anpassa sig efter någon, å andra sidan har jag nog aldrig känt mig så ensam som nu. Jag är verkligen inte skapt för att vara utan sällskap. Men nu förstår jag att jag har en tuff tid framför mig, med diverse omställningar. Här är några av mina vanor som måste korrigeras en aning, för att återanpassas efter föräldrar:


Lyssna på musik på udda tider av dygnet

Äta mat framför TVn/datorn

Ignorera ett växande berg av disk i köket

Bestämma mig för att ta tag i disken - halv ett på natten

Använda en av sofforna i vardagsrummet som extra garderob

Ha smink och hårgrejer framme (det låter kanske inte så farligt, men tro mig när jag säger att jag har rätt många sådana produkter...)


Nå, nu kommer jag i alla fall att slippa dras med sendrag. "Hmm??" tänker kanske du.
Jo det är som så, att när man ska äta mat ensam, är det inte så lockande att duka fint vid ett jättestort matbord. Det ser väldigt... tomt ut. Så den här hösten har jag ätit mat på alla andra stället i lägenheten, än just i köket. Och traskar man runt i sitt rum med en tallrik och gaffel, är det inte alltid man kommer ihåg att dricka till maten. Detta har lett till ett stort antal dagar då den enda vätskan jag fått i mig har varit vattnet i kaffe och the, och tro mig, det resulterar i vätskebrist som oftast leder till ett härligt sendrag.

     Jaa ärligt talat känns det faktiskt bra att dom kommer hem, om än aningen skrämmande och jobbigt. Kommer nog att bli trevligt. Men man kan ju aldrig veta säkert, så det är väl bäst att logga in en sväng på Lulebo och se till att min användare där finns kvar...


Kommentarer
Postat av: Linnch

Haha! Jag älskar dina långa blogginlägg :D
Men smart idé du hade där!.. kanske därför jag har haft så mkt sendrag på senaste tiden... vet inte hur mkt jag dricker på dagarna =P

2007-11-04 @ 14:50:24
URL: http://linnch.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0