alveriff

Fick post för någon dag sedan från bergviksgården, var ett brev som jag skrev till mig själv när jag var tretton år. Alltså, jag skrev det då, till mig själv i framtiden. Snacka spännande läsning! Fick dock ha överseende med fjortisstavning, hade visst förträngt att jag helt seriöst varit så rebellisk mot korrekt användning av det svenska språket (jaja, jag hade väl förträngt hur fjortis jag måste ha varit). Det var mängder av kramar och aningen felplacerade versaler, om man ska uttrycka det milt. Och innehållet kretsade mycket kring min stora kärlek i början av tonåren (och ja, mitt kära gamla jag, självklart kommer jag ihåg honom!). 
    Innehållet i brevet var inte rakt igenom positivt, och jag vill som inte acceptera att trettonåringar kan tänka och känna så. Man vill ju att barnen ska leva okomplicerade liv och glädjas åt godis och vänner! Jag har visst blivit gammal, som glömt att man ändå inte var så annorlunda som liten. Bra att unga Hanna påminde gamla Hanna om det.

Nu till något helt annat. Det är som så att det finns något som heter pallbjörn. En pallbjörn är oftast orange och används till att dra pallar med t.ex. varor (du har sett dom, jag lovar). Dessa praktiska men otympliga skapelser tenderar till att låta väldigt mycket när de är i rörelse, speciellt om de är tungt lastade och har hög hastighet. Det ljudet borde på alla sätt och vis få människor uppmärksamma, det borde vara en djupt rotad drift för överlevnad eller något sådant. Kan man tycka. Men varför skulle det få vara så enkelt? Folk reagerar inte på att ett stort och otympligt "fordon" kommer emot dom med hög hastighet, utan kan tvärt ställa sig i vägen för en skenande pallbjörn (okej, nu tenderar det kanske till att bli lite väl dramatiskt). Får kanske ta detta som att jag ser extremt pålitlig ut, så att folk aldrig kan tro att jag skulle råka köra på dom? Om så är fallet, kan jag säga att det är en extrem missbedömning, jag satsar stenhårt på spänning i vardagen, mer eller mindre lyckat. Och en tungt lastad pallbjörn i rullning kan verkligen skena! Jag anser att det finns en mycket god anledning till att alla som arbetar med dessa måste ha stålhätta på skorna; det enda praktiska sättet att få stopp på en vild pallbjörn som rusar mot en ouppmärksam kund är att stoppa den med foten. Aj.

Nåväl alla små björnar och skenande vänner (var det så? Minns inte...), nu ska jag ta mig en kopp the, är så frusen. Bestämde mig i förrgår för att morgonkaffe får räcka för mig i några dagar, alltså har jag från och med igår låtit bli att dricka förmiddagskaffe, lunchkaffe och eftermiddagskaffe. Det går över förväntan, men jag ville nästan gråta av den underbara doften i fikarummet i eftermiddags. Tack och lov finns en notis i dealen, nämligen att jag får dricka hur mycket the jag vill, dock inte svart sådant på kvällen. Detta självplågeri har faktiskt inte sin grund i någon annorlunda eller obehaglig läggning, utan beror på att jag haft svårt att sova på sista tiden. Hoppas att denna avgiftning inte påverkar min sömn, så att jag snart kan återgå till i alla fall två koppar (haha, det är ett bra roligt uttryck, som om man någonsin dricker en "kopp" kaffe) om dagen.


Pussar er alla på pannan och rengör den nu nedsmutsade munnen med ren sprit.
(nej förresten, sparar rengöringsmedlet till helgen, kul att vara fräsch då)

Enjoy!