alveriff

Ett år sen studenten, minns det som om det vore en vecka sedan. Törs påstå att det var den härligaste dagen i mitt liv, än så länge. Nu vimlar lyckliga själar med studentmössa runt vart man än tittar, med spriten i ena näven, och kanske med en digitalkamera för att föreviga lyckoruset i den andra (för rus blir det ju för dom flesta, jag menar man lägger trots allt ribban redan vid champagnefrukosten).

Helt ärlighet önskar jag alla studenter en riktigt rolig fortsättning på en förhoppningsvis underbar dag. Grattis, njut av friheten nu!

Men det är ju dock med blandade känslor jag ser på firandet. Och för första gången känner jag av det där som nog kallas åldersnoja. Det är inte så illa att jag blivit en gaggig gamling som skyr festandet och naiviteten som är överhängande en dag som denna, nej tvärt om. Det är med sorg i hjärtat jag inser att min student var för ett år sedan, en underbar dag, och nu är det inte jag som ska få njuta av den. Jag är nu den jag var så glad att äntligen få bli för ett år sedan, den vuxna(re) individen som arbetar och gud vet allt. Det är väl underbart att man har kommit längre, lämnat skolan och tonåren bakom sig. Men det var ju så roligt, visst var det? Tänk hur underbar en dag kan vara för en av lycka och alkohol full liten ny-vuxen...

Jag missunnar er verkligen inte glädjen, jag sörjer bara att den inte är min!
Inte alls bitter, nej då...

(Ikväll ska jag inte festa, för det är studenternas kväll. Jag ska inte heller ta en promenad, för jag vet inte om jag klarar av att se stora grupper lyckliga människor som super och drömmer högt om framtiden. Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är avundsjuk, men vem skulle tro på det? För första gången på många år har jag insett att något faktiskt har hänt. Nu är det bara att acceptera fakta och gå vidare. Det finns ju trots allt många fler underbara tillfällen att njuta av!)


SKÅL!

29 maj, 19.00, Lillan Luleå
Headcase Parade, För Full Hals, Of a Ruin, Deinkarnation

Shit, jag blir tokig, måste få lite miljöombyte! Alltså ni förstår inte hur det känns, går inte att förklara... När jag var ute och gick för några dagar sen såg jag ett flygplan som lyfte från Kallax. Det  var mörka moln på himlen, men ändå soligt, så planet var kritvitt mot dom åskigt gråblå molnen. Jag höll på att krypa ur mitt eget skinn i längtan efter att få fara bort, lämna Luleå ett tag. Så sitter man här och kikar in på kusin Elins pixbox, och så är det bilder från typ NY och London där. Hur ska jag överleva detta?! Jag måste få fara någonstans, om det så bara blir en kort tur med lite shopping, tror till och med att en sväng till IKEA i happis skulle lindra smärtan i alla fall tillfälligt. Har ju fem veckor i London att se fram emot, och det kan ni ju gissa om jag gör, men det är ju flera månader dit! Roligt när mina nära och kära inte ser mig på några dagar här i vår, undrar vart jag håller hus, och får veta att jag flytt från Luleå... Det lär dock inte hända närmaste veckorna, för jag jobbar i stort sett varje dag en tid nu (och yes, jag tycker väldigt synd om mig själv för det).

Över till något annat; min gitarrförstärkare har varit dålig ett bra tag nu, den la av när vi skulle spela in Boss i Piteå, har stått och samlat damm sedan dess. Lämnade in den på Hagströms, men trots att dom tydligen spelade på den en timme, så märkte dom inget fel. Imponerande med tanke på att det alltid blir fel på den när jag testar den, går aldrig att spela mer än 15-20 minuter. Nå, i lördags tog jag och Janne tag i det och plockade isär den för undersökning (läs Janne plockade isär stärkaren, jag fotade och fascinerades). Är troligen röret i försteget (heeh, visst var det så?) som är trasigt, ska prova byta det. Har du, som jag, alltid undrat över hur en stärkare ser ut inuti utan att våga titta efter? Och har du funderat på det där med rör i stärkare, hur dom egentligen skulle kunna se ut? Om så är fallet, var det ju tur att jag var framme med kameran i lördags! På tredje bilden har vi boven i dramat (inte dömd än, men häktad på sannolika skäl).

     


Nu ska jag inte slösa dyrbar tid framför datorn, har faktiskt ett liv att leva...
Lots of love and popcorn!

Alltså seriöst, jag har verkligen varit väldigt nära att blogga flera gånger dom senaste dagarna, men det är alltid något som kommer i vägen, typiskt trassel... Nu sitter jag här och oroas över att min stackars mage ska spricka. Tremänningen Karro från s-vall var här och åt middag ikväll, var verkligen jättetrevligt, men blev abnorma mängder paj för min del, tätt följt av chokladtoppar (räknade någon hur många jag tog?). Detta i sig kan givetvis inte få min mage att spricka, även om påfrestningen inifrån helt klart är stor. Men till saken hör att jag piercade naveln idag, och även om det rör sig om ett väldigt litet hål, så är det ju faktiskt just ett hål på min mage. Känns som om en annars stabil yta har underminerats... Nå, det är bara att sträcka stolt på ryggen (så att magen inte putar för mycket) och gå vidare i satsningen mot beach 2008!

Jag gjorde ett ryck häromdagen och provade på diverse jobbiga övningar med fokus på platt mage, snygg rumpa och nada gäddhäng (till alla finurliga läsare; nej, det var inget sexuellt). Till följd av detta kunde jag inte sjunga med magstöd, spela gitarr normalt, eller ens gå normalt. Tack och lov har jag inga vidare problem med dessa områden, då jag helt omöjligt kan träna något mer i dessa spelningstider. Jag menar herregud, kan ni se synen av mig på scen i det skicket? Kallas det månne tragikomisk uppenbarelse? Så jag har återgått till mina rara promenader med korta intervaller av jogging (observera att det "korta" med denna intervallträning syftar på sträckorna jag joggar).

Annars då? Skulle vara ledig från torsdag kl 12 till måndag kl 16, skönt lång helg mm? Nå nu är det så att jag måste lida brist på något väldigt essentiellt, typ vett, för jag sa ja när dom från jobbet frågade om jag kunde jobba 12-21.15 imorgon. Jättekul, kan knappt hålla mig för glädjeskratt, HA HA HA. Nå det får räknas som en dag med dubbel lön, eftersom att jag är på ruggigt shoppinghumör, och annars skulle ha bränt massa pengar imorgon. Nu tjänar jag ju istället. Det är ju lysande, men inte direkt nog spännande för att få det att kännas kul att jobba ett mardrömspass på fredag kväll... Det som inte dödar härdar en, och även om det inte härdar en, har man förhoppningsvis lärt sig en läxa.

Skulle ha haft en spelning nu på lördag i piteå, men fick för ett tag sen veta att den är inställd. Jäkligt surt, har varit peppad som få, men det är bara att vända det till något positivt och spara på suget en vecka till. Spelning nästa fredag (23e), slänger upp mer info här när jag själv får ta del av den. Två spelningar på gång veckorna efter det också, ser bra ut det här faktiskt!

Vad komiskt att "forskare har kliat sig i huvudet och undrat var smärtan kommer ifrån" när kvinnor föder barn. Jag brukar vara rätt snabb att påpeka att jag minsann också funderat på diverse märkliga saker som kanske går andra förbi, men helt ärligt har jag aldrig funderat över just det här. Tycker faktiskt det är rätt så uppenbart och logiskt, men...

Har du lite att göra? Klicka här för att se en skräckfilm från Aftonbladet, huuh...

Kom precis hem från stan, som var förhållandevis lugn, med tanke på att det trots allt är löningsdag. Större delen av dom som ändå valde stan framför en promenad på isen, befann sig på H&M. Och resten på Din Sko. Det var riktigt trångt och jobbigt där. Jag upplevde en stark känsla av självkännedom när jag märkte hur otroligt bra jag trivdes med att vara den enda kunden inne på Sko Söder. Där har vi alltså mitt liv som rockstjärna; affärerna ska vara stängda för allmänheten när jag ska shoppa. End of discussion.

Den huvudsakliga anledningen till att jag var på stan idag, var inte den traditionella "för att shoppa". Nej, det var för att inspireras. Vill förnya min garderob. Och köpa mängder av scenkläder! Har faktiskt lite svårt när det gäller min stil, vi kan säga på scen för att göra det ännu tydligare. Det finns två sidor av mig (no shit?!), som för all del respekterar varandra, men som inte är direkt identiska så att säga. Den ena är classy, vi snackar vitalitet och skönhet. Den andra är snarare trashy, tänk ungefär Dregen i Backyard Babies. Det pendlar häftigt mellan överfeminint och mer maskulint, glamour och rockdrägg. Det är en jäkla dilemma det där ska ni veta. 
     Man kan ju fråga sig om det egentligen är ett problem, varför inte bara kombinera? Tja, det är ju det jag har gjort länge nu. Men alla som känner mig vet att jag har en medfödd tendens att antingen ge allt eller inget. Det är faktiskt jättesvårt att vara en blandning mellan dessa två stilar/sidor av mig. Vem vill ni helst se mer av, rockdivan eller rockdrägget?



På tal om stilar, läste på aftonbladet om så kallade tonårsstilar. Beskrivningen av fjortis var ju klockren; "En sökande stil, där man experimenterar med makeup och attityder. Vanliga attribut är idomin-salva på läpparna, 96-jeans, kraftig makeup, Sveamössa och väldigt blont hår. " Låter kanske bekant?

Aah, sitter man här tidigt på långfredagsmorgon, just ätit frukost, ser hur solen glittrar i snön utanför. Och så har man jättetråkigt. Planen var att jag skulle ut och jogga, men solen verkar inte riktigt ha fått till det än, för det är typ tio minus ute. Skulle ju kunna trösta mig med att jag lever enligt traditionen om jag har tråkigt just denna dag, men frågan är vad poängen med det vore? Nej, ska leta fram varma kläder i garderoben och pallra mig ut ändå!

På påsken, liksom julen, dricker vi ju gärna must. Till exempel Apotekarnes. Eller, som man kan säga, "Apotek-Arnes". Smaka på ordet min vän, det fastnar.

Jag måste få slänga ut en öppen fundering nu. Varför är det traditionellt kvinnan som ska stå får matlagning, bak och sömnad hemma? För jag menar, om jag säger "kock", "bagare" och "skräddare", tänker du spontant på dessa som kvinnor eller män? Det är ju bra charmigt... Eller så inte.

Men kära läsare, här ska inte slösas dyrbar tid framför datorn. Ska fara till stugan senare idag, hela familjen ska äta påskbuffé, mysigt! Sover över där och njuter, för att sedan komma tillbaka till stan imorgon. Och på klassisk manér sociala lite på lördagskväll, så att säga. Njut av era påskägg nu, och kom ihåg att hela tiden ha mobilen/digitalkameran i närheten; man vet ju aldrig om man får syn på en påskkärring på väg mot Blåkulla!

Hur helsvenskt uttal har du när du pratar om Digestive (kex alltså)? Då vill jag bara nämna det engelska ordet "digest"...

Dömda sexbrottslingar ska inte få jobba inom förskola eller skola. Dömda mördare ska inte få jobba som läkare. Det är så självklart att det inte ska kunna uppstå några problem eller funderingar.