Snarare gräsligt, om du frågar mig...
Det spelar ingen roll hur inne det är med blommor. Jag kommer inte klä mig i blommigt i vår och sommar !
Allt med mode har sin egen charm, jag kan hitta min egen tolkning av i stort sett alla stilar och trender. Men blommönster... ?! Här kommer ett litet urval av vår- och sommarmodet, för att försäkra mig om att alla förstått precis vilken typ av mönster jag menar, och alltså inte behöva frukta att någon ger mig något som ens liknar detta när jag nu snart fyller år. Ni andra får älska det här modet och leva ut era romantiska drömmar, visst blommönster kan ju faktiskt vara jättefint på vissa personer, men tro mig -
inget blommönster på mig!
Bilden är från Aftonbladet, klänningen från Bea Szenfeld
Carin Wester
Noir et Blanc
Stylish
Kom precis hem från stan, som var förhållandevis lugn, med tanke på att det trots allt är löningsdag. Större delen av dom som ändå valde stan framför en promenad på isen, befann sig på H&M. Och resten på Din Sko. Det var riktigt trångt och jobbigt där. Jag upplevde en stark känsla av självkännedom när jag märkte hur otroligt bra jag trivdes med att vara den enda kunden inne på Sko Söder. Där har vi alltså mitt liv som rockstjärna; affärerna ska vara stängda för allmänheten när jag ska shoppa. End of discussion.
Den huvudsakliga anledningen till att jag var på stan idag, var inte den traditionella "för att shoppa". Nej, det var för att inspireras. Vill förnya min garderob. Och köpa mängder av scenkläder! Har faktiskt lite svårt när det gäller min stil, vi kan säga på scen för att göra det ännu tydligare. Det finns två sidor av mig (no shit?!), som för all del respekterar varandra, men som inte är direkt identiska så att säga. Den ena är classy, vi snackar vitalitet och skönhet. Den andra är snarare trashy, tänk ungefär Dregen i Backyard Babies. Det pendlar häftigt mellan överfeminint och mer maskulint, glamour och rockdrägg. Det är en jäkla dilemma det där ska ni veta.
Man kan ju fråga sig om det egentligen är ett problem, varför inte bara kombinera? Tja, det är ju det jag har gjort länge nu. Men alla som känner mig vet att jag har en medfödd tendens att antingen ge allt eller inget. Det är faktiskt jättesvårt att vara en blandning mellan dessa två stilar/sidor av mig. Vem vill ni helst se mer av, rockdivan eller rockdrägget?
På tal om stilar, läste på aftonbladet om så kallade tonårsstilar. Beskrivningen av fjortis var ju klockren; "En sökande stil, där man experimenterar med makeup och attityder. Vanliga attribut är idomin-salva på läpparna, 96-jeans, kraftig makeup, Sveamössa och väldigt blont hår. " Låter kanske bekant?
Påsk, påsk, strålande påsk, sol över vita vidder...
Aah, sitter man här tidigt på långfredagsmorgon, just ätit frukost, ser hur solen glittrar i snön utanför. Och så har man jättetråkigt. Planen var att jag skulle ut och jogga, men solen verkar inte riktigt ha fått till det än, för det är typ tio minus ute. Skulle ju kunna trösta mig med att jag lever enligt traditionen om jag har tråkigt just denna dag, men frågan är vad poängen med det vore? Nej, ska leta fram varma kläder i garderoben och pallra mig ut ändå!
På påsken, liksom julen, dricker vi ju gärna must. Till exempel Apotekarnes. Eller, som man kan säga, "Apotek-Arnes". Smaka på ordet min vän, det fastnar.
Jag måste få slänga ut en öppen fundering nu. Varför är det traditionellt kvinnan som ska stå får matlagning, bak och sömnad hemma? För jag menar, om jag säger "kock", "bagare" och "skräddare", tänker du spontant på dessa som kvinnor eller män? Det är ju bra charmigt... Eller så inte.
Men kära läsare, här ska inte slösas dyrbar tid framför datorn. Ska fara till stugan senare idag, hela familjen ska äta påskbuffé, mysigt! Sover över där och njuter, för att sedan komma tillbaka till stan imorgon. Och på klassisk manér sociala lite på lördagskväll, så att säga. Njut av era påskägg nu, och kom ihåg att hela tiden ha mobilen/digitalkameran i närheten; man vet ju aldrig om man får syn på en påskkärring på väg mot Blåkulla!
Hur helsvenskt uttal har du när du pratar om Digestive (kex alltså)? Då vill jag bara nämna det engelska ordet "digest"...
Be the boss and live
Jag är hyperaktiv och samtidigt extremt trött. Inte särskilt hungrig, men lite törstig. Fryser en aning, men inte nog mycket för att hämta en tjocktröja i mitt rum. Är lite rastlös, men inte direkt uttråkad. Så, det var en kort sammanfattning av dagsformen! Over and out...
...and back again. Har varit ledig idag, underbart. Tog en lång promenad runt sjön idag, och då jag inte räknade med att möta i stort sett någon en tisdagsförmiddag med extrem halka och slask (hur nu den kombinationen är möjlig), gick jag ut i befintligt skick. Inte möta någon, yeah right. Typ hela Luleå Gymnasieskola hade någon form av orienteringsdag, längs min promenadväg. I motsatt riktning. Det var ju rart att möta flera hundra traskande ungdomar, verkligen underbart. Snacka om att känna sig som kärringen mot strömmen. Dom trodde säkert att det var något allvarligt fel på mig också, då jag pratade med pem i mobilen med handsfree. Alla ser roliga ut när dom gör det, och då gestikulerar och skrattar inte alla lika mycket som jag gör... Nå, så kan det gå. Titta här förresten, jag ser ju jättesnäll ut på den där bilden om man jämför med Nemi. Det är ju lysande! (Kombinationen alkohol, Hanna och kamera brukar tendera till att ge onda bilder).
Nu är Boss uppladdad på myspace! Tre låtar och en musikvideo; sidan börjar ju bli lite avancerad nu. Får jobba lite med designen bara, och så skulle vi kunna bli bättre på den sociala biten. Sen börjar det ju likna något! Ska repa ikväll, riktigt nice. Kommer att vara så grymt och heligt bra på lördagsrock, att alla som missar det får en jäkligt god anledning att ångra sig under sina återstående dagar. Givetvis kommer det ju att dyka upp oändligt många fler spelningar med oss i framtiden, men headcase på lördagsrock den 5e april 2008 i kulturens hus, det är ett engångsunder, så att säga. Jag tror dock att vissa kan missta det här som obehaglig självgodhet, vilket är tokigt, då det egentligen bara handlar om en enorm kärlek och stolthet för det man gör. Och en fanatisk lycka som tar över mig totalt, varje gång jag tänker på att snart få stå på scen igen.
Annars då? Har blivit en riktig hurtbulle, hör och häpna; motionerar i stort sett varje dag (har ju redan berättat om hur det gick idag...) Det är lite annorlunda, och ganska så väldigt fascinerande. Efter diverse år med basket och dans konstaterade jag i unga år att jag var musiker, inte idrottare. Och så tog jag avstånd från all annan motion än den som utövas när man shoppar (ett ämne som jag för övrigt skulle kunna tala om i evigheter, då jag är fast övertygad om att äkta shopping är riktigt bra motion). Men nu har jag alltså tagit mitt förnuft till fånga och accepterat att man är en mycket bättre musiker om man kan röra sig och sjunga inom samma timme. Tex. så brukar sträckan från backstage fram till scenen oftast innefatta en trappa som ska bestigas. Och sen är det ju praktiskt om man kan röra sig lite på scenen också, utan flåsattacker i micken som följd (kraftiga puffljud till andning kan ta ner helhetsintrycket av en låt rätt mycket...)
Nej du, nu ska jag göra lite nytta. Fick ett överambitiöst ryck för ett tag sedan, bestämde mig för att sortera alla papper i mitt rum (du läste rätt, ALLA!). Rycket gick över, jag gick till datorn. Nu ser mitt rum ut som ett bombnedslag...
Up, up and away
Självklart (eller?)
Dömda sexbrottslingar ska inte få jobba inom förskola eller skola. Dömda mördare ska inte få jobba som läkare. Det är så självklart att det inte ska kunna uppstå några problem eller funderingar.
