Jag har ett myggande klibett...
Har hänt lite saker sen mitt sista inlägg, typ att jag bokat resan till London och blivit med lägenhet. Nice, mycket nice! Har en rar lite etta på Skurholmen, 34 kvadrat Hanna-hem. Har inte hunnit få dit så mycket grejer än, ska till IKEA på onsdag, men åt första måltiden där igårkväll. Jag o Janne hämtade pizza från Toscana och satt på golvet i mitt nya kök och åt. Med banankartonger som bord och utan bestick var det en annorlunda men helt klart mysig upplevelse. Att jag sen, efter att vi ätit klart, kom på att det faktiskt fanns bestick i en av banankartongerna, det är ju så självklart som något kan vara...
Annars då? Har jobbat helt bisarrt mycket. Tänker att det passar ju bra att jobba extra mycket såhär på sommaren, så slipper man frestelser som uteserveringar och badstränder, bra för ekonomin och så slipper man solcancer! ...okej, det var inte ens ett ärligt försök att verka positiv, jag är helt sjukt less på att jobba. Fii faen... När det är strålande sol ute, alla andra har semester och man själv har suttit i kassan tre timmar, och vet att man har mer än dubbelt så mycket tid kvar på jobbet, då känns det lite tungt. Kan bli riktigt komiskt ibland, tex när en kund kommer fram med kvittot i högsta hugg och gormar på; "du har slagit in fel pris på paprikan, den kostar 21.90 kr/kg, du trodde att den kostade 23.90! Du kommer ihåg fel, det är jag säker på!". Seriöst, tror folk att kassörskan sitter och knappar in priserna manuellt? Har koll på priset på att varor i det stora varuhuset? Någon som hört talas om PLU, snälla?! Finns andra roliga situationer som gör att man känner sig lika less och maktlös (man får ju inte vara otrevlig, däri ligget maklösheten, när vettet hos kunderna är frånvarande). En alltid lika fascinerande sak är när man frågar om kunden vill ha det på summan/beloppet (alltså bara betala, finns ju möjlighet att ta "över beloppet", alltså ta ut pengar från kortet när man betalar) och får svaret "vet inte, gör som du vill". Det är som så... Hopplöst. Och fascinerande.
Nåni nåni, nu ska jag försöka sova. Imorgon är ju en ny dag, och jag är ledig! Tar med mig kameran nästa gång jag far till Skurholmen, om jag kommer ihåg det vill säga, så kan man visa lite hur skatten ser ut.
Up, up and away!
Jag är inte bitter, inte alls...
Ett år sen studenten, minns det som om det vore en vecka sedan. Törs påstå att det var den härligaste dagen i mitt liv, än så länge. Nu vimlar lyckliga själar med studentmössa runt vart man än tittar, med spriten i ena näven, och kanske med en digitalkamera för att föreviga lyckoruset i den andra (för rus blir det ju för dom flesta, jag menar man lägger trots allt ribban redan vid champagnefrukosten).
Helt ärlighet önskar jag alla studenter en riktigt rolig fortsättning på en förhoppningsvis underbar dag. Grattis, njut av friheten nu!
Men det är ju dock med blandade känslor jag ser på firandet. Och för första gången känner jag av det där som nog kallas åldersnoja. Det är inte så illa att jag blivit en gaggig gamling som skyr festandet och naiviteten som är överhängande en dag som denna, nej tvärt om. Det är med sorg i hjärtat jag inser att min student var för ett år sedan, en underbar dag, och nu är det inte jag som ska få njuta av den. Jag är nu den jag var så glad att äntligen få bli för ett år sedan, den vuxna(re) individen som arbetar och gud vet allt. Det är väl underbart att man har kommit längre, lämnat skolan och tonåren bakom sig. Men det var ju så roligt, visst var det? Tänk hur underbar en dag kan vara för en av lycka och alkohol full liten ny-vuxen...
Jag missunnar er verkligen inte glädjen, jag sörjer bara att den inte är min!
Inte alls bitter, nej då...
(Ikväll ska jag inte festa, för det är studenternas kväll. Jag ska inte heller ta en promenad, för jag vet inte om jag klarar av att se stora grupper lyckliga människor som super och drömmer högt om framtiden. Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är avundsjuk, men vem skulle tro på det? För första gången på många år har jag insett att något faktiskt har hänt. Nu är det bara att acceptera fakta och gå vidare. Det finns ju trots allt många fler underbara tillfällen att njuta av!)
SKÅL!
