alveriff

Mitt liv blir mer och mer strukturerat ju längre tid som går från mina slöa - men ack så sköna - och arbetslösa sommar. Jobbar 10-18 varje vardag, vilket innebär att jag måste vara på stan varje lördag och ta igen all shoppingtid jag förlorat under veckan (tar för givet att alla kan räkna ut att jag inte hinner shoppa på vardagarna, då jag jobbar efter affärernas öppettider). Den här situationen är givetvis ohållbar i längden, det är ju milt uttryck väl sparsamt med shopping för mig, men människor kan bevisligen klara att leva under sådana extrema förhållanden korta perioder utan att ta allvarlig skada.
Den lilla dagen som återstår efter detta (söndag, för er mindre snabbtänka) har nu blivit min husliga dag. Jag ägnar denna åt att städa lägenheten och laga mat för veckan. Här tål det ju att tilläggas att jag för tillfället i princip lever på matlådor, först till lunch och oftast sedan till middag (detta beroende på att jag ungefär fyra av fem dagar kommer hem från jobbet och typ skakar av trötthet och hunger, jag lovar, man finner ingen glädje i att tillaga mat då). Alla dessa matlådor måste alltså fixas på söndagar.

Utöver detta så repar bandet varje söndagskväll och ungefär en vardagkväll i veckan. Och så ska jag skaffa mig ett badkort och börja simma, tänker mig två gånger i veckan, kvällstid måndag och onsdag. Ser ni hur sjukt inrutad min vardag håller på att bli? Jag kommer troligen att explodera snart, är ju definitivt för rastlös och udda som person för att kunna leva ett så här normalt liv. Men i nuläget känns det faktiskt bra, så det är väl bara att låta det rulla på enligt rutmönstret.

Förresten, när jag nu ungefär är inne på ämnet; måste komma igång med att promenera snart igen, saknar det verkligen! Men ärligt talat ser det lite kämpigt ut på den fronten just nu. Känslan när man kommer hem från jobbet efter att ha stått upp hela dagen, slänger i sig middag, klockan närmar sig sju, ser att det är snöblandat regn och mörkt ute... Tja alltså, då är i alla fall inte jag sådär enormt peppad att promenera. Får jobba på det och se hur det blir, vore ju onekligen praktiskt att komma igång igen, då promenad för mig är bästa sortens meditation och i nuläget skulle jag verkligen behöva rensa lite i röran innanför pannbenet.

Nå gott folk, nu ska jag ta ut världshistoriens vackraste och säkerligen godaste piroger från ugnen, där istället en ljuvlig vegetarisk lasagne ska få gräddas. Sedan ska övervåningen dammsugas, innan det är dags att slänga upp gitarren på ryggen och ta sig till replokalen.

Ha det och höres!