alveriff

Förra tisdagen (tänka sig, redan en vecka sen) var vi på brukshundklubben och kollade läget. Det märks på Guldus energinivå och krav att han börjar bli lite äldre, trots att han fortfarande bara är en liten knodd... I början blev han ju trött av vad som helst, några minuters spänning (typ jaga en mygga, hundgodis eller liknande) följdes av tre timmars djup sömn. Han sover visserligen mycket ännu, och har utvecklat en oerhört söt morgontrötthet, men man märker på honom om han är understimulerad. Det har inte med bus att göra, för han kan busa ensam hur mycket som helst, även om han aldrig skulle klaga när någon hänger med i leken. Det är mer att han vill tänka, träffa andra hundar, se nya miljöer, prova nya saker. Där passar brukshundklubben perfekt!
     Har till att börja med aldrig tänkt att vår lilla klimp skulle prova agility, var haft saker som "höftproblem" och "för stor hund" i huvudet när jag bara hört ordet agility. Men på klubben springer han gladeligen genom en tunnel på agilitybanan, trots att vi gjorde den lång, och med en 90 graders vinkel! Han har även provat gå över hopphinder, och verkar tycka det är jätteroligt! (kan i och för sig bero på att han får en godis när han gjort det? hehe...). Var lite läskigt att gå på ett rampliknande hinder (upp för en ramp - plant - ner för en ramp, allstå inte en sån som "tippar över", utan en stadig), men jag och Janne gick på varsin sida om honom för att undvika olyckor, och han tog snart sikte på godisen i luften framför sig.
Therese var där med Lykke, så ni kan ju tänka er att det blev lite bus... Perfekt träningstillfälle blev det också, jag menar, det är en sak att hunden lyssnar på en när man är hemma i vardagsrummet med en godbit i handen, en helt annan att vara ute och se en jätterolig lekkamrat en bit bort...



     
Busvalpar! Lykke är fyra veckor äldre än Guldus, men han planerar att bli mycket större än henne, vilket man redan nu kan ana...
  




 
Therese och Lykke tränar




Guldus tittar på


Det är som roligt att Guldus alla valpkompisar är tikar; vi har Tjorven och Lykke, båda fyra veckor äldre och Ziva (hur hon nu stavar sitt namn), schäfervalpen i porten bredvid vår, som är två veckor yngre än Guldus. Sen finns det ett par till valpar i kvarteret, givetvis tikar... Det är lite härligt, för vår lilla stiliga pojke är ju i grunden rätt lugn och långsam. Det kan man inte säga om flickorna, dom spöar honom med nöje ;)
Blir spännande att se vad som händer när dom blir äldre, jag har ju inte så bra koll på hundar, men vet hur det kan vara med barn. Flickor och pojkar som leker när som är små, och så blir dom äldre och relationen kan förändras. Ibland inte alls, ibland blir dom kära och frågar chans, ibland blir dom rädda för kill-/tjejbaciller...


Nu ska jag klippa klorna på busvalpen, önska mig lycka till!