one way ticket to the blues
Har ni (lulebor) någon gång tänkt på hur vacker vår lilla stad är? Tänk er en tystlåten morgon, när solen glittrar på vattnet (eller isen för den delen) som omsluter staden. Och vinden smyger sig fram mellan husen och sprider nytt liv (den lugna sortens vind, inte den som får oss att förbanna arkitekten som planerade hur gatorna skulle ligga).
Det finns en annan vacker sida värd att nämna också. Det är när man kommer över mjölkuddsbanken sent på kvällen, och ser stadens ljus speglas i norra hamnen. Det är en välkomnande syn, jag önskar egentligen att det vore den enda vägen in till staden, så att alla fick uppleva att välkomnas av Luleås siluett. Ja, det är en mycket vacker stad. Och det är här jag har mina rötter, minnen, vänner och familj. Men vill ni ha min ärliga åsikt?
Så kan det vara. Innan jag går och sover måste jag få berätta en till sak. Något av det vackraste jag sett är när det är dimma runt domkyrkan, där den står ensam och stolt på sin kulle. Vet ni, att vissa kvällar är det som om dimman vill rädda kyrkan från mörkret, skydda den från allt elände. Men tornet vill aldrig gömma sig helt för världen, för trots kylan och mörkret, så trivs det på sin plats mitt bland alla vindpinade hus. Det är en syn jag hoppas att ni alla kommer att få se någon gång, innerligt.
